angeldust

Det är verkligen helt galet...förr, när vi umgicks...han hade förmågan att få mig svag i knänen med en blick...en kyss på halsen och jag hade gått genom eld för han...vissa människor sätter sina spår. Men varförjust han har gjort det vet jag inte. Den relationen vi hade var komplicerad som bäst. Var mycket som hände just då runtomkring som styrde och spelade in och det slutade inte så bra inte. Sista gången jag såg han var vi i alla fall vänner igen efter en del trassel. Han ringde sen, någon gån...hade blivit singel, förklarade att han enbart älskat två personer, den ena var hon som var inblandad till och från i början. Den andra var jag...jag fattade beslutet att jag inte ville vara någon andra hands tjej....det var inte så att allt var bra när vi umgicks men det fanns vissa studer...börjat prata lite med han nu, tur att jag inte bor i Göteborg längre...känner mig själv och när det gäller honom så är jag totalt maktlös, helt svag....varför han??? Varför ville jag ha han dånär allt var kaos?? Varför känner jag så här nu? Vill inte ha förhållanden men jag vill tydligen fortfarande ha honom, kommer nog aldrig ta mig förbi det hindret i mitt liv. Allt jag hade gjort hittils var att försöka förtränga och glömma, att vi bor långt ifrån varandra har väl haft sina fördelar men hade gjort nästan vad som helst för att vara där nu...sjukt va....efter det kaoset....

/J