angeldust

Den där jobbiga känslan kom tillbaka idag.På bunkern spelades To France med Blind Guaridan, en av Joans favoritlåtar. Fick den där ångest känslan igen...fan vet inte vart jag ska ta vägen...är en känsla som får mig att vilja sätta mig i ett hörn och bara stänga av. Tanken kommer tillbaka på det vissa sa i början, att om jag inte pratar om det med någon proffisionel så kommer jag hamna på psyket. Köper inte det för när jag hamnar i de tillstånden så är det också jag som tar mig ur dem. Vet inte vad problemet är, att jag gett mig in i en relation heljärtat vilket jag aldrig gjort innan. Att jag inte har något att klaga över just nu och behöver ha något tragiskt att hålla mig vid. Jag vet inte....vassa föremål och panik attacker..funkar inte längre. Men fastna i ett tillstånd där man inte längre svarar på tilltal är inget jag strävar efter att hamna i igen...fan...lämnade min vän utan att säga något med. Orkade bara inte förklara just nu vad felet är...vet knappt själv...självdestrktiv, katatonisk...vad gör man...sova sa baby som jobbar och nog inte inser hur illa det egentligen är. Prat med mig, låt mig hjälpa dig. Funkar inte så...vet inte hur jag funkar...när den känslan kommer saknar jag något, saknar något jag aldrig får tillbaka och kanske inte lärt mig att leva med, kanske bara lärt mig att förtränga och gå vidare....måste göra något...

/j