angeldust

Så har hela helgen gått. Lillebror var här och det var riktigt trevligt, vi var på bio i fredags, A night at the museum. Den var riktigt bra faktiskt, rolig. Så kollade vi på melodifestivalen igår med och käka tacos. Pratat lite seriöst med så vart kul. Pojken har nog varit tjurig som vanligt för att jag ignorerat honom denna  helg. Bjöd hit lille bror för att umgåsmed honom och inte med pojken. Vet fortfarande inte vad jag ska göra...tycker om honom det gör jag men jag är 22 och inte redo för ett seriöstförhållande med resten av livet som mål.Han är det, mer än villig att stadga sig för all framtid typ. Jag är det verkligen inte, fortfarande massor jag vill se och göra. Vi har så olika mål i livet och de går inte ihop. Varför ska man behöva välja nu om det är detta man vill? Om han kan tänka sig att vänta i 5 år så kanske jag kan ha seriöst förhållande då men absolut inte nu. Har hela livet på mig, faktiskt. Allt detta har bara gjort att jag börjat tappa mig själv och fått tillbaka min panikångest för att jag är livrädd för att dö. Det är inte så det ska vara att ha ett förhållande. Vi hade inte ens varit tillsamans om inte han hade pressat mig från första början. Visst jag tyckte om han jätte mycket och var jätte kär, men är inte riktigt samma sak nu. Vet att han skulle bli skit sårad också vilket inte gör saken lättare. Jag vill typ backa ett par månader och bara dejta, inte vara ett "par" utan dejta. Träffas, umgås, ha sex typ. Tror inte han skulle vilja det direkt...vad fan gör man??

/J