angeldust

Det är något jag har funderat på. Varför ska jag fortsätta att kämpa och vara envis när någon säger nått jag inte gillar. Varför kan jag inte bara känna att okej, du har fel men du fattar inte bättre och kommer inte göra det så jag är en bättre person som lägger ner. Nepp det går inte för mig ska fortsätta och tjafsa för att jag vet att jag har rätt. Hmm...jo. Sen då min "vän", skiter i skolan totalt och har väl gjort det hela tiden men ändå så får hon bra betyg. Skjuter upp hemtentor med dåliga ursäkert och kommer undan med det. Jag kan inte vara storsint i ett sådant läge och vara glad för henne utan hoppas att "karma" ska komma ikapp och hon får göra om i alla fall nått. Kan inte glädja mig för hennes skull utan vill att hon ska misslyckas. Hur snält är det?? Men när en annan sliter med pluggandet och verkligen lägger ner tid på att läsa allt och göra det som skas så kan hon bara glida egenom....är något frustrerande. Hon har för övrigt börja ringa mig mer nu, har skällt på henne en del för att hon mår dåligt och istället för att höra av sig så sitter hon hemma och mår dåligt. Samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar, har varit den som ska ta hand om folk och lösa problem förut och det tar på en. Orkade inte sist när det var min bästa väns syster som måde dåligt och ringde mig mitt i nätterna. Där blev det för mycket för tillsist men fick hennes syster att ta med henne till kurator och det vände i alla fall så hon mår bra nu. Juat nu har jag två st jag lovat att hjälpa och mitt i alla andra åtaganden så vet jag inte om jag kommer klara av att göra det. Ska försöka men får se hur långt det räcker. Har lärt mig att sätta mig själv först och kommer att göra det nu med.

/J