angeldust

Vet inte om det är oviljan till att plugga som gör att jag gör annat. Surfat på facebook och knytit kontakt med gammla bekanta. Allt detta har fått mig att börja fundera över min tid i Göteborg. Kan inte säga exakt vad jag saknar, livet jag levde där var inte alltid det bästa men finns ändå en längtan tillbaka. Varför är det alltid så? När man känner sig lite konstig så är det något i ens förflutna man vill tillbaka till. Varöfr kan man inte bara leva i nuet? Har jag så mycket kvar att bearbeta? Flyktiga relationer? Människor som var en del av min vardag och som lämnade djupa spår...människor jag inte ens pratar med längre. Varför gör jag inte det? Vad hände där på vägen.... Nordin, Linus, Jens, Lenn, Christian, Niklas, Johnny...några som alltid fanns där men som man inte ens pratar med idag. Hur kan det komma sig att det blir så? Vet inte vad det är jag saknar egentligen men något är det. Mådde bra i Göteborg, ska tillbaka dit när jag är klar här det är absolut målet. Hur tar man upp kontakten med gammla bekanta? Har vi ens något gemensamt längre? Deras liv är lika förändrade som mitt och vi känner inte varandra längre...fast ändå så har vi kännt varandra långt innan och vissa har funnits där i de svåra stunderna med. Har de glömt allt? Funderar de med ibland på vad som hände..vart tog alla vägen?

/J